Mitt Gotland

Flundror, Visby, solbullar och en glömd trädgård

23 juli, 2015
 
 
 

Häromdagen när vi klev upp hade grannarna i fiskeläget dragit upp näten som legat över natt och räknade till en härlig fångst om sjuttiofem flundror. När jag var liten fiskade min morfar och min pappa, men det där är en tradition som jag (tyvärr) inte fört vidare. Men det är ett starkt minne när jag som liten hörde väckarklockan ringa tidigt och när jag väl kom upp så stod de och rensade både nät och flundror och man tittade nyfiket i backarna hur stor fångsten blivit. Höjden av lyx var ju att röka sina egna flundror. Vi barn plockade kottar och sen röktes flundrorna under dagen och till kvällen blev det kalas. För mig är detta både det godaste och enklaste att äta sommartid, men det är även ett starkt barndomsminne just från denna plats. Den enda i fiskeläget som håller liv i traditionen är vår granne Bosse och så snart vinden lägger sig så plockas näten fram. Och blir fångsten rik så bjuder de generöst oss andra i fiskeläget på nyrökt flundra. En delikatess!
 
 
 

 
Vi tog några timmar för oss själva i Visby den dagen, jag och mannen, och njöt förmiddagsfika på nytt café för oss och så strosade vi runt i Botaniska trädgården och några gränder. Visby är så unikt och vackert.
 
 

På eftermiddagen bakade jag Solbullar. Mycket vaniljkräm ska det vara. Och nej, inte glutenfritt denna gång. Receptet kommer från Sylvis döttrar som i mitt tycke är det bästa bageriet på ön. De finns på Fårö och där är första obligatoriska stoppet när vi kört av färjan. Deras solbullar är fantastiska och gissa om jag blev glad när jag hittade receptet i ICAs tidning Buffé för tio år sedan. Nästan varje sommar bakar jag bullarna härnere i stugan, så kanske att jag ska börja kalla dem Brissundsbullar istället. Och när fiskaren Bosse så generöst bjuder på fisk, bjuder hemmabagaren Annelie på nybakta bullar. Jo, jag fyndade ju några tallrikar till samlingen också på loppis på morgonen. Vissa dagar hinner man med mycket.
 
 
Dagen avslutades med en liten kvällspromenad och jag kikade in på den igenvuxna tomten där det en gång i tiden bott en trädgårdsmästare. Som barn plockade jag och mamma buketter av de borstnejlikor som återkom år efter år. Nu är tomten än mer igenvuxen men jag såg att det lyste av både rött och rosa längst därinne. Maken banade väg och vi stampade hårt och jag kom hem med den ljuvligaste av buketter.
 
Ett barndomsminne i vas.

You Might Also Like

Inga kommentarer

Lämna en kommentar