Mazariner på klassiskt vis. Himmel så gott det blir att baka sina egna mazariner. Jag hade lite glömt av hur tidskrävande det är, men det är helt klart värt det att baka sina egna. Det går verkligen inte att jämföra med de på butikshyllan. Jo, kanske om du besöker ett riktigt bra konditori. Jag gör en sats om tjugo, vi njuter ett fat nybakade, och sen slänger vi in resten i frysen till sötsugna dagar.
Mazariner på klassiskt vis
Mazarin är en kaka som består av en klassisk mördeg som fylls med en massa gjord på mandelmassa, smör och ägg. Sen toppar man härligheten med en vit glasyr på florsocker och vatten. Den klassiska formen är för mig oval och det brukar gå att hitta aluminiumformar (engångsformar) i butiken. Men det går såklart finfint att använda metallformar. Det kan vara lite trixigt att få ut dem, men jag smörar lätt oavsett vilken form jag använder. Brukar också vända dem upp och ner efter gräddning. Just metallformar får man kolla efter en stund, lyfta upp och knacka lite i botten. Eller liksom töja ut formen. Ibland lossar det lekande lätt, andra gånger får man linka lite mera. Någon gång har jag tagit en provsticka så att jag får in lite luft mellan form och kaka, så har det sedan gått lite lättare.
Mazarinmassa går lätt att blanda ihop med elvispen men använd degkrokarna. Om du tar visparna kan smeten bli för luftig och expandera alldeles för mycket under gräddning. Du kan såklart arbeta ihop massan med en stor gaffel istället.
