En daggkåpa ville jag vara

 

Namnet Alchemilla är från 1400-talet och kommer av arabiskans alkemelyeh (kemi). Medeltidens alkemister trodde sig kunna framställa ”den vises sten” ur de vattendroppar som samlas likt en pärla i daggkåpans blad-rosett. Dropparna bildas genom att bladen nattetid utsöndrar vatten, som växten tagit upp genom roten (så kallad guttation). Det är alltså inte dagg, namnet till trots.

 

Daggkåpan är en härdig, tålig och långlivad växt som mer eller mindre sköter sig själv. Kan odlas över hela landet. Får gulgröna blommor i juni-september. Trivs i både sol och skuggiga lägen. Kan med fördel delas. Självsår sig gärna men vill man undvika det kan blomstänglarna klippas av innan de går i frö. Med lite tur och rätt förutsättningar kan man också få en andra blomning om den klipps ned i juli. I Sverige finns 24 arter av dagg-kåpa och 1999 utsågs Jättedaggkåpan till Årets perenn 1999.

Daggkåpan återkommer i flera av mina rabatter och jag tycker den utgör en så fin grund och struktur. Kombinerar den gärna med funkia, vit löjtnantshjärta, stjärnflocka och annat. Och den passar fint som kantväxt. Daggkåpan är också finfint sällskap i buketter. Prova att blanda med cremevita rosor. Eller med förgätmigej, ranunkel och margueriter. Eller blå Brodea och vit prärieklocka. Ljuvligt.