Personligt

Det värdefulla bak-arvet

7 december, 2013
 
För ett tag sedan skrev jag om ett vardagsbröd som gått i arv och om gamla, väl använda receptböcker som andas så mycket historia. Kort därefter kom min mamma hem till mig med en skatt. En receptskatt. Både hennes och min mormors gamla receptbok överlämnades. Mamma har skrivit rent sina recept och tyckte gott jag kunde få ta över böckerna. Med andakt har jag bläddrat sida efter sida. 
 
 
Min mormors receptbok består av lika delar urklipp från veckotidningar som handskrivna recept. Och så en massa anteckningar, allt från medicin till telefonnummer och påminnelser. Hon skrev väl helt enkelt i den bok som låg närmast. Älskar att få den tidskänslan som gamla urklipp ger. ”Succétårta (så kallad, emedan det sällan blir något över)”. ”Efter rostbiffen bjuder vi på kaffe och plättbakelser”. ”Fru Fallins kakor”. ”Dallrande tjock sås till laxen”. Och så hittar jag ett klipp, en text ovanför receptet på Majs senapssill:
 
”Hon har medfött «matsinne» och behärskar till fulländning konsten att även göra vardagsmaten så där god och piffig, som vi drömmer om litet var, men som aldrig riktigt vill lyckas – åtminstone inte för mig. Inga stora smörgåsbord är fru Majs inställning: det räcker med en enda liten sillrätt plus bröd, smör och ost som tilltugg till snapsen.”
 
Är det inte helt underbart!
 
 
Och sen de där raderna som känns lite extra i hjärtat. Gullis kardemummakaka. Majsans äpplekaka. Ingers banankaka. Ingrids chokladbröd. Brissundsockerkaka. Min mormor bakade väldigt mycket. Och det satt nog en hel del recept och moment i ryggraden. Och det fanns nog alltid ett sug efter att sätta en deg eller rulla några kakor. Oavsett ålder. Bara en halv sats. Hon kunde också vara den som ärligt sade vad hon tyckte på grannens kafferep om bullen var torr. Fina mormor gick bort knappt ett halvår innan hon skulle ha fyllt 100 år. Tänker på det lilla kök och den lilla spis som hon gjorde så mycket gott i. Ler också extra varmt när jag läser receptet på bilden ovan. Det är från min mammas gamla receptbok där hon skrivit upp mormors bästa recept på saffransbröd. Allt anges noga men när det kommer till mjöl, så anges endast ’på känn’. Och det var nog precis så hon gjorde. Vem behöver ett mått liksom. Det känner man ju, när det är lagom.
 
 
Tänker att jag ska hålla liv vid traditionen och fylla på min egen handskrivna receptbok. Vem vet. Kanske mina barn tycker det är roligt att bläddra i en dag. När jag bläddrar i min mammas bok minns jag så mycket – smaker, kalas, recept jag själv bakade efter och med just den sidan uppslagen, där på diskbänken. Och en del av dem finns redan avskrivna i min receptsamling. Fru Ingrids ambrosiatårta. Frukostgifflar. Godaste sommartårtan. Helenabakelser. Korintkakor. Hålkakor. Kärleksmums. Drömmar. Rutbröd.
 
Både dofter, smaker och minnen väcks till liv och det är helt underbart.

You Might Also Like

7 Kommentarer

  • Reply Fredrik Dahlberg 7 december, 2013 at 09:35

    Läser och blir tårögd. Min mormor Viva (född 05) skrev inte ner sina recept, men när någon frågade ledde det ofta till obetalbara konversationer.
    – Hur mycket grädde har du i såsen? – Lagom mycket. Hur mycket socker ska det vara? – Så det räcker. :) Kram/F

  • Reply Katarina 7 december, 2013 at 18:28

    Så vackert skrivet! Ha en fin fortsatt kväll.

    • Reply annelie 10 december, 2013 at 09:24

      Tack snälla, Katarina för fina ord.

  • Reply Kristinas oas 7 december, 2013 at 20:44

    Åh, LYCKA att få de böckerna! Jag har min farmors och mormors gamla kokböcker och handskrivna receptböcker i min ägo.
    Gapskrattar åt det där med mjölmängd, precis så är det. Det över hundra år gamla pepparkaksreceptet vållade mig bry i många år. Tills jag började väga mjölet på grammet när och anteckna om det var för mycket, för litet eller lagom? Efter ett par års testande hade jag hittat exakt hur mycket mjöl det ska vara i receptet. Nu kan jag lämna det vidare med gott samvete till andra.
    Kram Kristina

    • Reply annelie 10 december, 2013 at 09:26

      Visst är det en verklig skatt! Så roligt med all respons på det här inlägget och så många som har en egen historia att berätta. Ler gott åt dina bekymmer med pepparkaksdegen och tänker att du verkligen gjort en insats för framtida bagare i familjen :) Tack för att du delade med dig och stor kram.

  • Reply Runge form - Karin 9 december, 2013 at 23:02

    Rörd till tårar, så fint skrivet. Det är en sann skatt att ha de där recepten! Jag fick förmånen att ärva min farmors kokböcker när hon gick bort och de är verkligen några av mina käraste ägodelar.

  • Lämna en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.