Personligt

Skörheten och vemodet. Och ljuset.

 
 
 
 
 
 
Det är en tid av vemod och skörhet utanför mitt fönster. Trädgården förbereder sig för vintervilan. Löven som bjudit oss en sprakande färgfestival faller till marken ett efter ett, och frosten biter tag om det som finns kvar. Hösten, en årstid som jag verkligen älskar, har varit så mycket mer än den brukar vara i år. Sensommaren släppte sent sitt grepp och vi gick nog alla runt i någon slags eufori över att helg efter helg var så njutbar. Den där tröttheten som åtminstone jag brukar känna varje höst har inte riktigt infunnit sig ännu. Och som jag njuter. Av äppelskörd. Trädgårdens förvandling. Att städa undan krukor och utemöbler. Arrangera nya välkomnande grupperingar av bord, växter och ljuslyktor. Att tända ljus. Och snart kommer den smygande. Adventsförväntan. Detta fina ord som rymmer så mycket. Det är inte julen jag längtar efter ännu, utan den där känslan av det som komma skall. Förväntan. Amaryllis och tulpaner. Varma glöggen. Tända första adventsljuset. Doften av saffran. Det traditionella pepparkaksbaket. Och sen allt det andra. Vi har så mycket vackert omkring oss. Nu. Och så mycket att se fram emot.
 
Har en känsla av att den här hösten och vintern kommer att bli en riktigt fin sådan.

You Might Also Like

No Comments

  • Reply Petra/Popetotrora 22 oktober, 2013 at 22:10

    Vad fint du beskriver det. Jag har inte alls lyckats försonas med att det snart är vinter, men din beskrivning gör det ändå lite lättare.

    Och tack igen för i lördags! Jättekul att ses. :)

    Kram //Petra

    • Reply annelie 23 oktober, 2013 at 09:30

      Tack, fina Petra för värmande ord. Och tack själv, det var verkligen kul att ses. En kväll och ett minne att bära med sig. Kram till dig.

    Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.